Det svåra för mig med att ha en träniongsblogg

De är inte att jag är lat och inte håller de jag skriver. Som typ att jag lovar om jag skriver. Nej, just nu handlar det om min kropp. Jag vill inget hellre en att träna. Ville inget hellre en att springa Tel aviv halvmarathon. Eller vill inget hellre en att springa Stockholms marathon.
Dock är min kropp och jag oense. Hela dagarna är jag pigg. Redo för att löpa. ångpass, distanspass eller kvalitetspass. Jag skulle villa göra allt. Träna hela tiden. Men min hals har något för sig varje morgon. Något som jag tycker mig bli värre om jag tränar dagen före. Den gör ont. Sticker och periodvis är jag även snorig och slemmig.
Var jag en läser och försöker hitta info om halsont så står det BIG NO NO på att löpa med stickande hals.
Jag ska försöka att inte trottsa.
Jag sprang inte i Tel aviv. Det var stort att hoppa över, det var sjukt jobbigt att vara åskådare till något jag sätt fram emot så mycket.
Om jag inte lyckas få min kropp i balans till Stockholm marathon kommer det förmodligen vara en mer jobbigt.
Just nu är det varken kul att försöka ha en träningsblogg eller att ha min kropp.

9 dagar till halvmarathon

en liten uppdatering: Insåg idag när jag var in på arrangörernas hemsida att det inte är många dagar kvar nu. 9 dagar och av det bara 3 dagar på svensk mark. Har börjat komma tillbaka efter förkylning. Dock känner jag bitvis att jag inte är helt tillbaka. Skulle behöver lära mig trolla. Känner inget under dagen men funderade lite om inte de var lite väl jobbigt under gårdagens kvalitetspass. Var i Hamburg i helgen, med jobbet. Eftersom den föregående veckan började dåligt så kände jag att någon kilometer ville jag lägga under mig även när jag var på resande fot. Torsdagmorgon före frukost avklarade jag 9,3 km runt en sjö i centrala Hamburg. Denna runda gav mig kraftiga minnen av mina tidiga mornar i Brighton. Jag är verkligen ingen morgonlöpar människa. Jag pluggar och städar gärna under tidiga morgontimmar. Men träna är inget för mig. Trotts detta begav jag mig ner mot gymet på lördagsmorgonen för att köra ett pass på löpbandet. De var länge sedan kroppen tvärdog så mycket att jag gav upp efter 6,5 km. Efter analys så var det träning innan frukost, förlite vatten i dagarna två och intag av alkohol till lunch och middag dagen innan som säkerligen gjorde att kroppen sa nejtack. Fått ihop 22 km redan denna vecka och tänker med det ta vilodag idag, klättra om jag hinner men framförallt tvätta inför kommande äventyr och kanske även vara lite social.

Förkyld

Allt ligger lågt och jag är sur. En hel vecka utan träning.
Sväljer som en toka hela tiden för att försöka konstatera om de är halsontet är något jag inbilar mig eller om de är förkylning.
Inte direkt snorig. Inge slem. Inget annat mer en något i halsen.
Välsigt irriterande måste jag säga.

Träningsvärken

Gårdagens pass i gymet känns lite idag. Rumpan och ryggen. Viss träningsverk är bara skön. Det ger en känsla av att jag verkligen gjorde något vettigt av mitt pass. Att det tog.Sällan ett vanligt löp pass ger träninsgverk just nu, bara de långa långpassen.
Trotts att jag tycker om träningsvärk så är träningsvärken i ryggen är bland de svåraste, för jag kan inte njuta av den. Rygg ont plus min nacke, som har en stadig smärta i form av någon spärr just nu, är ingen bra kombination.
Träningsvärk ska annars tränas bort, så ett kvalitetspass är inbokat för kvällen.
Dock funderar jag på känningar i halsen idag.. så det visar sig om mina planer för kvällen får ge vika.

Prioritera

Jag löper äntligen så mycket som jag vill. Så mycket så jag når mina mål och så att jag är nöjd. Idag var dock en löpfridag, har ju trotts allt bra många sådana också. Försöker klämma in styrkepass på dessa dagar. Sen finns det inge fler tränings timmar kvar. Då blir klättringen väldigt lidande. Trotts att jag har trappat ner mitt veckomål med klättringen till 1 till 2 pass så lyckas jag inte. Tiden finns inte.

Dock tog jag mig till gymmet idag och bouldrade. Det gav mer smak. Jag vill bli stark och utvecklas även där. Vill bättre mig till sommarsäsongen som förmodligen kommer snabbare en jag tror. Trotts att jag inte lyckas klättra mer en varannan vecka just nu så kände jag mig, inte stark, men inte svag heller. Som om att jag inte tappat allt. Som om att jag fortfarande har en grundstyrka kvar. Det är långt till det bästa jag varit. Men jag fick värkligen energi till att försöka få in i alla fall ett pass i veckan.

Om bloggen nu ska heta mot långa distanser och höga höjder så ska det vara mot långa distanser och höga höjder.

195.76 km

Jag är igång med löpningen bra nu. Lite stick i halsen som stör. Men hittills har de inte stört pulsen nämnvärt. 195.76 km har jag fått ihop de senaste 30 dagarna.
Idag har jag sprungit 16 km i 5:30 tempo. Riktigt bra.
Om kroppen vill som mig nu så har jag halvmaran i Tela Viv under 2 timmar. De hade varit grymt bra för motivationen att kämpa vidare mot den dubbla distansen en månad och 20 dagar senare.

De går bra nu

Så är min känsla. Hoppas den kan förbli så.
Lite få tillfällen den gångna veckan, men antal mil kan ja inte klaga på 43 km blev det tillslut efter ett långpass på lördagkväll på 23 km.
Idag är planen ett lugnt pass på 8-10 km.
Ska försöka komma upp i 4-5 pass i veckan. Svårt, efter som jag inte är motiverad att springa dagen efter långpass och kvalitetspass. Men de ska gå och om de inte går gör det inget.

Dock får jag svårt underkänt på klättringen. En enda gång denna vecka, en enda veckan före. De är svårt att få tid och ork för allt. Bara att inse, trotts att jag vill.

45 km på en vecka

Dessa kilometrar delade jag upp på ett kvalitets pass 5 * 1 km ute, två lunch pass och ett finfint 2 mils pass. Om jag skulle klara av att hålla detta upplägg tror nog till och med jag att jag kommer klara Stockholm marathon med helt okej tid om inget annat ställer sig ivägen. Vet dock att det är svårt att få till om jag ska hinna med allt annat i livet oxå. Det kallas prioritera. Men jag kan inte bara prioritera löpningen.

Föregående vecka är annars topp veckan i antal kilometrar såhär länge. Det har hittills inte blivit mer en 25 - 35 km de tidigare veckorna. men jag känner mig bra nöjd även med det.

Tittade på skor på rean idag. Ett par till vore jätte bra att variera med. Ska fundera på det.

Så sjukt glad att mitt knä höll igenom gårdagens alla 20 kilometrar. Måste dock stretcha mer, oftare och med mer inlevelse. Bättring på den fronten tror jag att jag vinner massor på i längen.

Ikväll vila, förhoppningsvis intervaller inne på löpbandet i morgon. Känner mig taggad.

Nu känner jag att jag är på gång igen

Nu håller jag tummarna hårt hårt. Träningen börjar flyta. Andningen är fortfarande tung vid löpningen, eller ojämn. Det är svårt att hitta en rytm när jag ens ökar stegen en aning.
Men jag är på gång. Börjar med tre pass i veckan så kanske jag kan öka ett till om någon vecka..

Klättringen. Tre pass klättringe förra veckan. Lördagens var inte kanske det bästa. Men tog mig upp på åtminstone fyra leder.. och hängde förvisso och dinglade på de andra två jag försökte mig på. Omgivningen fungerade inte och envisheten fanns inte heller. Även musklerna är rätt frånvarande efter alla dessa månader med dålig om inte ingen klättring alls.
Om jag i alla fall får in två pass klättring i veckan fram till sommaren så kommer jag blir mer en nöjd.

Det är tungt att komma igång. Att känna hur de jag hade i kroppen försvunnit. Både kondition och styrka. Det märks så tydligt både i benen vid löpning och i armarna på klätterväggen.
Men de gäller att komma igång nu. Hålla i så att jag börjar känna att styrkan kommer tillbaka.
Vet att de kommer, förhoppningsvis snabbare en ja tror.

Anledningen att ha en träningsblogg?

Min kropp och jag har varit oense. Sjukt oense. I månader. Sedan Lidingöloppet har det varit inflammationer, snor, slem och huvudverk. Allt har satts emot min träning och med det har mitt humör sjunkit.
Nu när jag sakta men säkert börjar komma igång igen är det kanske tid att börja träninsblogga.
Mest för mig själv. Få skriva och få reflektera.
Så jag börjar så.
Ska sen presentera min nya löp vän Garmin.
Dagens upplevelse att ta ett löppass på lunchen och sedan kanske tankar om framtiden.
men först!
Hej igen träningsbloggen.

morgondagen kommer vara dagen för ryggont

Inte vilken ryggont som helst utan träningsverk.
Har idag kört mitt första gruppass på gymet. Omväxling förnöjer och det är alltid skönt med ett roligt musikpass. Idag var det Affro kraft. Barfota. En riktigt skön känsla i kroppen. Inte alls jobbigt men helt klart fin träning för själen.
Eftersom jag inte alls är van passet, där man huvudsakligen svänger på kroppen en hel massa och en hel del skakande och hoppande, så vet jag med säkerhet att vissa ryggmuskler har använts som jag inte annars arbetar med.

Är nu hemma för en rotfruktssopp middag, väntar på sambon och dagens andra pass som ska bestå av klättring på Science Park. Bouldrade igår och fick inte alls något klättersug. Efter att inte ha haft en jämn klätterträning i sommar så känner jag mig svag och inte alls speciellt duktig. Vet att de blir annorlunda idag när vi ska klättra vägg inne.
Även klättringen tar en hel del på ryggen. Måste verkligen komma igång även med klättringen. En månad till klätterresa idag.. kommer jag hinna bli stark till dess?

147 minuter löpning

när jag tar ut dagens långpass i minuter känns det otroligt långt. om ställer mig upp ur soffan så påminner min kropp om att det var väldans långt.
i mycket behagligt springaiallervighetstempo har jag idag sprungit runt runt på stigar i nosten. hoppat över rötter och vatten hålor.. efter ett tag insåg jag dock att allt vatten och all skit var omöjligt att undvika efter som förmiddagen hade bjudit på regn och då medförde riktigt blöta partier i skogen.
mina skor står nu på en tidning i hallen.. se hur lång tid de tar innan de ser respektabla ut igen. min kropp har fått ordentligt med mat och ett långt bad.
de där med långpass är speciellt.. de där nervösa innan och den första timman är lite tung. sen känslan att jag ändå kan ta 30 min till när jag är nära att gå över två timmar.
nästa gång måste jag bättre mig på de där med föda och vatten medan jag springer.
men nu när jag sitter när så längtar jag.. nästan.
dock längtar jag inte till morgondagens "växtverk"

nästa vecka, då börjar allvaret

När jag från och med nästa vecka är jag tillbaka i uppsala på heltid, då ska jag ta tag i mitt liv. Då har jag åter nära till gymet. I mitt inre ser jag hur mycket jag kommer träna i höst. Ändå kan jag inte säga att jag varit så fasligt dålig den senaste månaden heller.
Målet fram till Lidingö loppet är att ha minst tre löppass i veckan, som nu. Ett långpass och ett pass med backintervaller. Det tredje är mig fritt att välja.
Föregående vecka blev de ett intevall pass 2 min x 6 med 40 sekunders vila emellan. plus att jag tog en lång efter jogg.
Gårdagens pass på strax över timmen med en strecka på över 11 kilometer kändes oförskämt bra i benen. Löpningen är riktigt rolig just nu.
Ingen klättring denna helg, men de ska jag ta igen till veckan. Lika som jag ska ta upp min katel träning.. funderar på lite yoga, affro, ett spinn pass och sen var det gymet då.
vad tror ni, allvaret börjar nästa vecka. kommer jag hinna studera något mellan träningspassen?
(schemalagt 8-16 typ hela hösten är vad som väntar..)

backträning

jag försöker en gång i veckan köra back intervaller.
hjärtat bankar, andningen gör ont. men endå tar de bara någon minut så är jag uppe på benen igen. Dagens pass gick i Hemlingby skidbacke.

Först värmde vi upp, jag och Åsa, med en 2 km runda.
Fem vändor upp och ner, gjorde vi, överlevde vi.
De är bra märkligt hur de kan vara så lätt i början på alla vänderona, första metrarna, och hur tungt det kan vara bara några sekunder efter. benen blir tunga som bly och andningen hysterisk.
de 2 km nedjogg blev nog lite snabbare en vi tänkt.
men de var ändå skönt att känna att benen bar.
trotts att de kanske gick betydligt långsamare en de kändes.

dagens pass blev 59 minuter exklusive cyklingen fram och tillbaka till backen.
alldeles lagomt.

hösten närmar sig med stomsteg

sommaren har passerat. en sommar med enhel del timmar på tåg. tre tandborstar och heltidsarbete på kontor. en månads förkylning. några heldagar på klippor och den senaste månaden har jag även fått några mil i benen. inte så många som jag hoppats dock. men bättre en inget och lusten är nog större en någonsin till att snöra på sig löp skorna.

Kommer bli skönt med den fasta punkten i den egna lägenheten om två veckor. De 7 minutrarnas gångväg till gymmet och stadsskogen 2 minuters löpningbort. Kommer dock att sakna mitt nya favorit träningställe Hemlingby. Avklarade 24 km där i torsdags och inser efter varje besök att jag värkligen hittat det perfekta löpområdet (trotts att jag inte lyckas ta mig hela vägen genom mil spåret utan att tappa bort markeringarna).

Vårens löp ångest har börjat lägga sig. När även jämförelsen som stör resten av mitt liv började ta sig in i löpningen fick jag ingen ro. Började jaga tider per kilometer på ett sätt som inte passar mig. Nog vill jag fortfarande utväcklas. Ta mig till nästa nivå. Men grunden i löpningen måste vara det den varit i så många år, tiden där jag hittar kraf energi och tid för sakligt tänkande. För de är inte för inte min mor sade någon gång under fjolårets sommarvistelse hemma "ska inte du ut och springa nu?" det är inte bara jag som vet att träningen ger en annars orolig flicka ett lugn.

Nu har jag lite drygt en månad kvar till Lidingelöppet och sedan några dagar i Italien för klättring i början av oktober. de känns bra nu.

Välkommen hösten! Nu ska här tränas.