Min kropp och jag har varit oense. Sjukt oense. I månader. Sedan Lidingöloppet har det varit inflammationer, snor, slem och huvudverk. Allt har satts emot min träning och med det har mitt humör sjunkit.
Nu när jag sakta men säkert börjar komma igång igen är det kanske tid att börja träninsblogga.
Mest för mig själv. Få skriva och få reflektera.
Så jag börjar så.
Ska sen presentera min nya löp vän Garmin.
Dagens upplevelse att ta ett löppass på lunchen och sedan kanske tankar om framtiden.
men först!
Hej igen träningsbloggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar