hänga på gymmet

att gymma med malin och att gymma med peter har helt olika innebörd. med peter gör man ingen konditions uppvärmning alls. sen måste man (jag) välja vilka muskler jag vill köra idag. sen har jag med all säkerhet ont i dessa muskler i flera dagar efter... för han står bredvid och pressar mig till döds. med malin är de mer harmoniskt. men ja tror inte att de är sämre träning för det. bärjade med tre kilometer på löpbandet idag. sen tog vi de muskler vi kände för. lagom vikt med lagom många repetitioner (15) gånger två. vi går igenom dagens bekymmer och allt skvaller jag missat.. känner sig fräscht tränad efter en och en halv timme när jag skuttar hem lagom svettig och känner förhoppningsvis av lite i ryggen i morgon...
ja behöver båda mina träningskompanjoner.
men jag tränar bra själv också. den valda ensamheten kan vara bland det bästa. då blir det effektivt och kortvarigt, kan räcka med 30 minute, en sen är ja död. mycket puls och mycket kroppsstyrka. jag svingar katel och gör små cirkel träningar.
kroppen mår bra av att vara stark.

Det första riktiga intervall passet utomhus

Efter att klättrat och gymmat i två dagar gav jag mig igår ut med klocka och en väldans massa energi. Sprang nästan exakt en timme i ett medeltempo i måndags som kändes väldigt bra och var nu laddad för att känna efter om kroppen är riktigt tillbaka efter förkylningen.
Såg till att värma upp genom att besöka Sten Sture monumentet uppe på Kronåsen. Sedan startade jag med två minuters högt tempo med hög puls ca 170. Sedan vila i en och en halv minut. De första sex varven lyckades pulsen sjunka under 140 under gång vila. Varv åtta och nio hade jag svårt att nå någon vidare puls överhuvudtaget, de var minst sagt slitsamt. Naturen var dock vacker efter som jag höll mig efter fyrisån och tog mig bort och förbi Ultuna. Gick över två minuter innan jag tog min sista spurt på sköna tre minuter innan jag gick tio minuter föra att sedan cykla hem från Ultuna. Känner att detta kan blir bra.

Hur trottsig får man vara för sitt eget bästa

En förkylning har legat som en mer eller mindre diffus plåga de senaste veckorna.. eller snart månaderna. En period trottsade jag det. Men att vakna med en ond halls och en massa snor och slem varje morgon och sedan träna på kvällarna är inte optimalt i längden. Denna förkylning går inte att träna bort var min insikt för en och en halv vecka sedan. Insikten att jag inte lyckas vila bort den är inget vidare den heller. Igår test klättrade jag lite, kändes grymt skönt. Om vi bortser från halsen. Inga begränsningar mer en en underarm som blev lite väl trött.
Ska ja se mig som som frisk än en gång. Ta träningsskorna på fötterna och testa en runda ikväll.
För inget är bättre för ett stressat psyke en att springa. Långt och länge.
Men är det värt att trotsa halsen. Just nu känns det som det.