Nu känner jag att jag är på gång igen

Nu håller jag tummarna hårt hårt. Träningen börjar flyta. Andningen är fortfarande tung vid löpningen, eller ojämn. Det är svårt att hitta en rytm när jag ens ökar stegen en aning.
Men jag är på gång. Börjar med tre pass i veckan så kanske jag kan öka ett till om någon vecka..

Klättringen. Tre pass klättringe förra veckan. Lördagens var inte kanske det bästa. Men tog mig upp på åtminstone fyra leder.. och hängde förvisso och dinglade på de andra två jag försökte mig på. Omgivningen fungerade inte och envisheten fanns inte heller. Även musklerna är rätt frånvarande efter alla dessa månader med dålig om inte ingen klättring alls.
Om jag i alla fall får in två pass klättring i veckan fram till sommaren så kommer jag blir mer en nöjd.

Det är tungt att komma igång. Att känna hur de jag hade i kroppen försvunnit. Både kondition och styrka. Det märks så tydligt både i benen vid löpning och i armarna på klätterväggen.
Men de gäller att komma igång nu. Hålla i så att jag börjar känna att styrkan kommer tillbaka.
Vet att de kommer, förhoppningsvis snabbare en ja tror.

Anledningen att ha en träningsblogg?

Min kropp och jag har varit oense. Sjukt oense. I månader. Sedan Lidingöloppet har det varit inflammationer, snor, slem och huvudverk. Allt har satts emot min träning och med det har mitt humör sjunkit.
Nu när jag sakta men säkert börjar komma igång igen är det kanske tid att börja träninsblogga.
Mest för mig själv. Få skriva och få reflektera.
Så jag börjar så.
Ska sen presentera min nya löp vän Garmin.
Dagens upplevelse att ta ett löppass på lunchen och sedan kanske tankar om framtiden.
men först!
Hej igen träningsbloggen.