147 minuter löpning

när jag tar ut dagens långpass i minuter känns det otroligt långt. om ställer mig upp ur soffan så påminner min kropp om att det var väldans långt.
i mycket behagligt springaiallervighetstempo har jag idag sprungit runt runt på stigar i nosten. hoppat över rötter och vatten hålor.. efter ett tag insåg jag dock att allt vatten och all skit var omöjligt att undvika efter som förmiddagen hade bjudit på regn och då medförde riktigt blöta partier i skogen.
mina skor står nu på en tidning i hallen.. se hur lång tid de tar innan de ser respektabla ut igen. min kropp har fått ordentligt med mat och ett långt bad.
de där med långpass är speciellt.. de där nervösa innan och den första timman är lite tung. sen känslan att jag ändå kan ta 30 min till när jag är nära att gå över två timmar.
nästa gång måste jag bättre mig på de där med föda och vatten medan jag springer.
men nu när jag sitter när så längtar jag.. nästan.
dock längtar jag inte till morgondagens "växtverk"

nästa vecka, då börjar allvaret

När jag från och med nästa vecka är jag tillbaka i uppsala på heltid, då ska jag ta tag i mitt liv. Då har jag åter nära till gymet. I mitt inre ser jag hur mycket jag kommer träna i höst. Ändå kan jag inte säga att jag varit så fasligt dålig den senaste månaden heller.
Målet fram till Lidingö loppet är att ha minst tre löppass i veckan, som nu. Ett långpass och ett pass med backintervaller. Det tredje är mig fritt att välja.
Föregående vecka blev de ett intevall pass 2 min x 6 med 40 sekunders vila emellan. plus att jag tog en lång efter jogg.
Gårdagens pass på strax över timmen med en strecka på över 11 kilometer kändes oförskämt bra i benen. Löpningen är riktigt rolig just nu.
Ingen klättring denna helg, men de ska jag ta igen till veckan. Lika som jag ska ta upp min katel träning.. funderar på lite yoga, affro, ett spinn pass och sen var det gymet då.
vad tror ni, allvaret börjar nästa vecka. kommer jag hinna studera något mellan träningspassen?
(schemalagt 8-16 typ hela hösten är vad som väntar..)

backträning

jag försöker en gång i veckan köra back intervaller.
hjärtat bankar, andningen gör ont. men endå tar de bara någon minut så är jag uppe på benen igen. Dagens pass gick i Hemlingby skidbacke.

Först värmde vi upp, jag och Åsa, med en 2 km runda.
Fem vändor upp och ner, gjorde vi, överlevde vi.
De är bra märkligt hur de kan vara så lätt i början på alla vänderona, första metrarna, och hur tungt det kan vara bara några sekunder efter. benen blir tunga som bly och andningen hysterisk.
de 2 km nedjogg blev nog lite snabbare en vi tänkt.
men de var ändå skönt att känna att benen bar.
trotts att de kanske gick betydligt långsamare en de kändes.

dagens pass blev 59 minuter exklusive cyklingen fram och tillbaka till backen.
alldeles lagomt.

hösten närmar sig med stomsteg

sommaren har passerat. en sommar med enhel del timmar på tåg. tre tandborstar och heltidsarbete på kontor. en månads förkylning. några heldagar på klippor och den senaste månaden har jag även fått några mil i benen. inte så många som jag hoppats dock. men bättre en inget och lusten är nog större en någonsin till att snöra på sig löp skorna.

Kommer bli skönt med den fasta punkten i den egna lägenheten om två veckor. De 7 minutrarnas gångväg till gymmet och stadsskogen 2 minuters löpningbort. Kommer dock att sakna mitt nya favorit träningställe Hemlingby. Avklarade 24 km där i torsdags och inser efter varje besök att jag värkligen hittat det perfekta löpområdet (trotts att jag inte lyckas ta mig hela vägen genom mil spåret utan att tappa bort markeringarna).

Vårens löp ångest har börjat lägga sig. När även jämförelsen som stör resten av mitt liv började ta sig in i löpningen fick jag ingen ro. Började jaga tider per kilometer på ett sätt som inte passar mig. Nog vill jag fortfarande utväcklas. Ta mig till nästa nivå. Men grunden i löpningen måste vara det den varit i så många år, tiden där jag hittar kraf energi och tid för sakligt tänkande. För de är inte för inte min mor sade någon gång under fjolårets sommarvistelse hemma "ska inte du ut och springa nu?" det är inte bara jag som vet att träningen ger en annars orolig flicka ett lugn.

Nu har jag lite drygt en månad kvar till Lidingelöppet och sedan några dagar i Italien för klättring i början av oktober. de känns bra nu.

Välkommen hösten! Nu ska här tränas.