morgondagen kommer vara dagen för ryggont

Inte vilken ryggont som helst utan träningsverk.
Har idag kört mitt första gruppass på gymet. Omväxling förnöjer och det är alltid skönt med ett roligt musikpass. Idag var det Affro kraft. Barfota. En riktigt skön känsla i kroppen. Inte alls jobbigt men helt klart fin träning för själen.
Eftersom jag inte alls är van passet, där man huvudsakligen svänger på kroppen en hel massa och en hel del skakande och hoppande, så vet jag med säkerhet att vissa ryggmuskler har använts som jag inte annars arbetar med.

Är nu hemma för en rotfruktssopp middag, väntar på sambon och dagens andra pass som ska bestå av klättring på Science Park. Bouldrade igår och fick inte alls något klättersug. Efter att inte ha haft en jämn klätterträning i sommar så känner jag mig svag och inte alls speciellt duktig. Vet att de blir annorlunda idag när vi ska klättra vägg inne.
Även klättringen tar en hel del på ryggen. Måste verkligen komma igång även med klättringen. En månad till klätterresa idag.. kommer jag hinna bli stark till dess?

147 minuter löpning

när jag tar ut dagens långpass i minuter känns det otroligt långt. om ställer mig upp ur soffan så påminner min kropp om att det var väldans långt.
i mycket behagligt springaiallervighetstempo har jag idag sprungit runt runt på stigar i nosten. hoppat över rötter och vatten hålor.. efter ett tag insåg jag dock att allt vatten och all skit var omöjligt att undvika efter som förmiddagen hade bjudit på regn och då medförde riktigt blöta partier i skogen.
mina skor står nu på en tidning i hallen.. se hur lång tid de tar innan de ser respektabla ut igen. min kropp har fått ordentligt med mat och ett långt bad.
de där med långpass är speciellt.. de där nervösa innan och den första timman är lite tung. sen känslan att jag ändå kan ta 30 min till när jag är nära att gå över två timmar.
nästa gång måste jag bättre mig på de där med föda och vatten medan jag springer.
men nu när jag sitter när så längtar jag.. nästan.
dock längtar jag inte till morgondagens "växtverk"

nästa vecka, då börjar allvaret

När jag från och med nästa vecka är jag tillbaka i uppsala på heltid, då ska jag ta tag i mitt liv. Då har jag åter nära till gymet. I mitt inre ser jag hur mycket jag kommer träna i höst. Ändå kan jag inte säga att jag varit så fasligt dålig den senaste månaden heller.
Målet fram till Lidingö loppet är att ha minst tre löppass i veckan, som nu. Ett långpass och ett pass med backintervaller. Det tredje är mig fritt att välja.
Föregående vecka blev de ett intevall pass 2 min x 6 med 40 sekunders vila emellan. plus att jag tog en lång efter jogg.
Gårdagens pass på strax över timmen med en strecka på över 11 kilometer kändes oförskämt bra i benen. Löpningen är riktigt rolig just nu.
Ingen klättring denna helg, men de ska jag ta igen till veckan. Lika som jag ska ta upp min katel träning.. funderar på lite yoga, affro, ett spinn pass och sen var det gymet då.
vad tror ni, allvaret börjar nästa vecka. kommer jag hinna studera något mellan träningspassen?
(schemalagt 8-16 typ hela hösten är vad som väntar..)

backträning

jag försöker en gång i veckan köra back intervaller.
hjärtat bankar, andningen gör ont. men endå tar de bara någon minut så är jag uppe på benen igen. Dagens pass gick i Hemlingby skidbacke.

Först värmde vi upp, jag och Åsa, med en 2 km runda.
Fem vändor upp och ner, gjorde vi, överlevde vi.
De är bra märkligt hur de kan vara så lätt i början på alla vänderona, första metrarna, och hur tungt det kan vara bara några sekunder efter. benen blir tunga som bly och andningen hysterisk.
de 2 km nedjogg blev nog lite snabbare en vi tänkt.
men de var ändå skönt att känna att benen bar.
trotts att de kanske gick betydligt långsamare en de kändes.

dagens pass blev 59 minuter exklusive cyklingen fram och tillbaka till backen.
alldeles lagomt.

hösten närmar sig med stomsteg

sommaren har passerat. en sommar med enhel del timmar på tåg. tre tandborstar och heltidsarbete på kontor. en månads förkylning. några heldagar på klippor och den senaste månaden har jag även fått några mil i benen. inte så många som jag hoppats dock. men bättre en inget och lusten är nog större en någonsin till att snöra på sig löp skorna.

Kommer bli skönt med den fasta punkten i den egna lägenheten om två veckor. De 7 minutrarnas gångväg till gymmet och stadsskogen 2 minuters löpningbort. Kommer dock att sakna mitt nya favorit träningställe Hemlingby. Avklarade 24 km där i torsdags och inser efter varje besök att jag värkligen hittat det perfekta löpområdet (trotts att jag inte lyckas ta mig hela vägen genom mil spåret utan att tappa bort markeringarna).

Vårens löp ångest har börjat lägga sig. När även jämförelsen som stör resten av mitt liv började ta sig in i löpningen fick jag ingen ro. Började jaga tider per kilometer på ett sätt som inte passar mig. Nog vill jag fortfarande utväcklas. Ta mig till nästa nivå. Men grunden i löpningen måste vara det den varit i så många år, tiden där jag hittar kraf energi och tid för sakligt tänkande. För de är inte för inte min mor sade någon gång under fjolårets sommarvistelse hemma "ska inte du ut och springa nu?" det är inte bara jag som vet att träningen ger en annars orolig flicka ett lugn.

Nu har jag lite drygt en månad kvar till Lidingelöppet och sedan några dagar i Italien för klättring i början av oktober. de känns bra nu.

Välkommen hösten! Nu ska här tränas.

hänga på gymmet

att gymma med malin och att gymma med peter har helt olika innebörd. med peter gör man ingen konditions uppvärmning alls. sen måste man (jag) välja vilka muskler jag vill köra idag. sen har jag med all säkerhet ont i dessa muskler i flera dagar efter... för han står bredvid och pressar mig till döds. med malin är de mer harmoniskt. men ja tror inte att de är sämre träning för det. bärjade med tre kilometer på löpbandet idag. sen tog vi de muskler vi kände för. lagom vikt med lagom många repetitioner (15) gånger två. vi går igenom dagens bekymmer och allt skvaller jag missat.. känner sig fräscht tränad efter en och en halv timme när jag skuttar hem lagom svettig och känner förhoppningsvis av lite i ryggen i morgon...
ja behöver båda mina träningskompanjoner.
men jag tränar bra själv också. den valda ensamheten kan vara bland det bästa. då blir det effektivt och kortvarigt, kan räcka med 30 minute, en sen är ja död. mycket puls och mycket kroppsstyrka. jag svingar katel och gör små cirkel träningar.
kroppen mår bra av att vara stark.

Det första riktiga intervall passet utomhus

Efter att klättrat och gymmat i två dagar gav jag mig igår ut med klocka och en väldans massa energi. Sprang nästan exakt en timme i ett medeltempo i måndags som kändes väldigt bra och var nu laddad för att känna efter om kroppen är riktigt tillbaka efter förkylningen.
Såg till att värma upp genom att besöka Sten Sture monumentet uppe på Kronåsen. Sedan startade jag med två minuters högt tempo med hög puls ca 170. Sedan vila i en och en halv minut. De första sex varven lyckades pulsen sjunka under 140 under gång vila. Varv åtta och nio hade jag svårt att nå någon vidare puls överhuvudtaget, de var minst sagt slitsamt. Naturen var dock vacker efter som jag höll mig efter fyrisån och tog mig bort och förbi Ultuna. Gick över två minuter innan jag tog min sista spurt på sköna tre minuter innan jag gick tio minuter föra att sedan cykla hem från Ultuna. Känner att detta kan blir bra.

Hur trottsig får man vara för sitt eget bästa

En förkylning har legat som en mer eller mindre diffus plåga de senaste veckorna.. eller snart månaderna. En period trottsade jag det. Men att vakna med en ond halls och en massa snor och slem varje morgon och sedan träna på kvällarna är inte optimalt i längden. Denna förkylning går inte att träna bort var min insikt för en och en halv vecka sedan. Insikten att jag inte lyckas vila bort den är inget vidare den heller. Igår test klättrade jag lite, kändes grymt skönt. Om vi bortser från halsen. Inga begränsningar mer en en underarm som blev lite väl trött.
Ska ja se mig som som frisk än en gång. Ta träningsskorna på fötterna och testa en runda ikväll.
För inget är bättre för ett stressat psyke en att springa. Långt och länge.
Men är det värt att trotsa halsen. Just nu känns det som det.

När energin flödar

Vad är det vi strävar efter i livet? Finns det något som för oss alla människor på jorden samman? kan Flow vara det alla söker? Hur varje individ når dit, de är olika. Men att söka känslan där allt är perfekt den söker nog de flesta människor. Känslan av att allt flyter.

Jag är en sökande människa. Känner mig väldigt sällan nöjd eller tillfreds. Rastlöst sökande. Alltid på väg och aldrig framme. Vilsen själ i en värld med för mycket möjligheter och för många val. Jag är en människa som hatar att välja mat från en meny eller vilken film som ska se.

Jag är mer rädd att sitta fast en någon annan jag känner och jag är den enda jag vet som varit inskriven vid fem universitet utan att ha en riktig examen.

Vad är egentligen lycka? När är jag lycklig frågar jag mig väldigt ofta (inte lika ofta som jag frågar mig om ja är nöjd dock). Jag är lycklig när jag är lugn. När jag är på den plats jag är i både sinne, tanke och kroppsligt. Jag är lycklig när jag har flow, när den positiva energin flödar inom mig.

Igår kväll tog jag en lagom löprunda på strax över 40 minuter med min sambo. Benen flög fram i 40 minuter. Inte ens snö och vind kunde få mig att känna motstånd. Jag babblade på hela rundan och jag kände den sista kilometern att jag gjorde min första löp runda utomhus i år där benen flög fram med mig. Energin inom mig flödade. Jag var nöjd, lycklig och kände i allra högsta grad att livet och framtiden min!

Första inlägget i min nya blogg.
Välkomna hit!